postpost

1

Att åka med Emma på röntgen.

Emma hade sagt att hon kunde följa med mig på röntgen också. Hon hade innan dess mött mig vid vårdcentralen. Jag hade gråtit så mycket när jag bokat in tiden. Hade tänkt ut exakt vad jag skulle säga och skrivit ner allt och visat Emma vad jag skrivit. Jag hade skrivit var smärtan fanns vid olika tillfällen och beskrivit hur det inverkade på mitt liv samt hur mitt liv eventuellt inverkade på smärtan. Emma hade sagt att det var en bra text. Hon hade sagt att det var så tydligt. Att det var bra att jag skrivit om att det gjorde det svårt att äta och att det påverkade mitt förhållande till mat. Emma hade följt med mig och varit i rummet med läkaren. Jag hade läst upp texten. Emma hade sagt att hon kunde göra det om jag ville men jag sa att det gick bra. Läkaren höll tummarna i min mun och resten av händerna runt käken. Hon frågade om det gjorde ont då. Det gjorde inte ont. Sara hade sagt att jag skulle fråga efter just den läkaren för hon hade hjälpt Sara då när Sara svimmade efter epileptiskt anfall. Hon hade inte kunnat hjälpa Sara, men Sara sa att hon hade lyssnat. Det här med epilepsin var ännu ett mysterium. Jag hade försökt föreställa mig ett lyssnande, jag visste inte vad det var. Läkaren tryckte med händerna i min mun. Hon sa att hon skulle skicka en remiss till käkröntgen.

Tiden för detta var cirka två veckor senare klockan 21. Adressen var väldigt långt bort. Jag hade under dagen varit på examination för kandidatklassen. Studenterna jag handlett under terminen. Jag hade varit glad för deras skull. Jag hade ätit banan bruten i bitar utomhus. Vindruvor hade jag ätit, jag kunde nästan svälja dom utan att tugga alls. Jag hade inte kunnat åka hem för att vila mellan arbetet och röntgen för om jag gjort det hade jag inte orkat först gå uppför trappan och sen nerför trappan och det hade oavsett mest blivit att jag åkt spårvagn fram och tillbaka. Jag hade istället åkt hem till Emma. Hon hade ätit mat och jag visste att hon också hade en ätstörning. Vi har ett pågående samtal och jag skriver alltid innan vi ses, ifall jag kommer kunna äta eller inte och frågar om det känns triggande att träffa mig. Jag måste fråga. Jag vet att det kan hända, att ibland så kan man, inte träffa mig. Hon hade gett mig innankromet av bröd och hummus. Jag tog en atarax på vägen. Det var första gången på flera år, jag hade hämtat ut den dagen innan. Jag visste inte längre hur jag skulle reagera.

Vi gick genom först ett område av stora varuhus, Biltema tillexempel, och nån möbelaffär, sen genom olika ställen för typ, biltvätt, och så nån sorts industrier. Husen var grå och fyrkantiga, dom såg ut som baracker som växte liksom upp i himlen. Vi hittade adressen. Det stod samma namn på skylten som på kallelsen, ett utskrivet a4 med en pil ritad med överstrykningspenna under. Vi åkte en hiss till fjärde våningen. Jag åker inte hiss, men mina ben kunde inte lyfta sig. Jag skannade och loggade in, anmälde min närvaro. Tre personer i ett väntrum, munskydd, gröna blad på växt.

2

Jag trodde att jag visste nåt om smärta.

3

När jag hörde om Stinas död skrev Sara, har du sett att hon är död. Bild av brustet hjärta. Sara skrev, jag är så rädd för dig. Emma frågade, får jag fråga hur det känns, om du läste nyheten om Stinas död. Jag skrev att jag inte vet. Jag läste vad andra skrivit.
 Min känsla var att om jag sa något skulle jag dö. Och min död skulle inte vara min. Den skulle vara ett hål. Jag skulle inte dö men önska mig död. Jag skulle inte kunna säga något.
 Skyll dig själv, skulle jag känna.
 Så himla sorgligt att ingen vågar ta i det, tror jag att dom skrev.

4

Första gången huvudvärken kom bodde jag hemma hos en väldigt gammal man, jag bodde i ett mycket litet rum, rummet var väldigt fullt av saker, som kom från olika tider och olika personer, som liksom samlats där. Där fanns ett stort älghorn som lutade mot väggen, spetsarna på hornet var i höjd med mina axlar, jag var alltid rädd att hornet skulle falla över sängen när jag låg i den, en gång hade jag sett en film där dom sköt ett skott in i en spegel uppsatt i taket ovanför en säng och skärvor från spegeln föll ner som spjut över mannen som var fastbunden i sängen. Skärvor av spegel trycktes in i hans buk. Jag var även rädd att jag i halvsovande kissnödigt tillstånd skulle vandra i mörkret, rakt in i spetsarna på hornet och dom skulle tryckas in i mina nyckelben. Jag trädde vantar på hornen för att skydda mig. Mina händer var kalla tills sommaren kom.

Jag hade någon sorts praktikplats på en liten teater där jag var som assistent åt scenografen och körde hennes trasiga bil genom olika förorter i Stockholm för att hämta olika saker som kanske skulle få sin plats på scenen. En dag kunde jag inte öppna ögonen.

Jag låg stilla och väntade.

Det gick inte över och då öppnade jag ögonen fastän det inte gick. Klockan var mellan fyra och fem. Jag gick till badrummet jag delade med mannen för att duscha. Badrummet luktade urin för han ville inte spola på natten av oro för att väcka mig. Jag andades inte och satte på vattnet i duschen. Badkaret var av grön emalj. Vattnet blev alltid skållande hett och isande kallt. I huvudet kändes temperaturen inte alls. Efteråt såg jag hur hårfästet var alldeles rött i spegeln. Jag slöt ögonen. Jag låg på sängen.

Sen gick jag genom staden. Det var massa fåglar. Jag vet inte om det var smärta eller om jag var på väg bort. När en lastbil backade med ett ljud, sökte jag mig till ljudet. Fåglarna var där. När cyklisterna körde på det ställe där jag annars alltid är rädd att bli överkörd tänkte jag att jag var odödlig, eftersom jag inte halkat i badkaret och fått handfatskanten som ett trubbigt föremål i bakhuvudet.

Vid den gemensamma uppvärmningen förlorade min kropp rörelseförmågan. Vid incheckningen sa jag att jag kanske hade feber och jag trodde det var huvudvärk. Jag sa att det var lugnt. Regissören sa att jag fick gå när jag ville. Jag visste att dom klarade sig utan mig, helt utan mig. Jag visste att jag inte behövdes, inte behövdes alls. Jag stannade. Jag målade med färg på en pinnstol, jag såg inte vilken färg, för alla färger var samma, en kort stund var jag rädd att jag blivit färgblind, men rädslan låg väldigt nära lättnaden. Färgerna hade ändå varit för påträngande.

Jag fick en huvudvärkstablett men jag tog den inte. Jag fick frågan om jag druckit kaffe, om jag ätit något om jag inte behövde lägga mig ner. Jag svarade och glömde vad jag sa.

Jag drack en blåbärssmoothie på lunchen. I utkanten av medvetandet diskuterade två av skådisarna hur den tredje skådisen kanske låg med regissören. Jag förstod och jag förstod inte. Jag visste inte vad det kunde innebära, det var något som hände, när jag hörde, som om, det var som på mellanstadiet, känslan av att alla andra barn var barn och jag var en död råtta, att alla andra visste hur man rörde sig och jag hade ett guppande huvud, plötsligt var dom borta, alla barnen, och jag sprang runt och letade utan att hitta. Att kanske ligga, den äldre skådisen hennes alldeles sena lesbiska uppvaknande nu i och med detta ligg, grattis, man hade väl anat men ändå inte, jag kände mig främmande. Som om jag längtat starkt och plötsligt var det öppet och nu var allt som om borta.

Mina tänder var blå och jag la mig på stengolvet i foajén. Jag försökte få den kalla stenen att lugna något. Jag hörde ett ljud från någon sorts elapparat. Huvudet tog mig, ut ur världen.

Lista över vad jag lämnade:

en känsla av evolution som stannat för att / för att / we are very much attached to our stuff also all the homeless : jag läste meningen, jag läste meningen, det fanns ingen Mening, min danska vän viskade till mig: « men gratis er det ikke » jag hade ett hål i taket, det hade fortplantats in i min Mun jag hade en spricka i en tand som sökte sig in i käken och orsakade en migränartad smärta i huvudet, en bubbla. jag hade fått veta det nyligen efter en lång period av att ha trott att jag själv hittat på min smärta. att jag hittat på Min Smärta för att kunna matcha något. viskade: « vil gå i arv til deres efterkommere » då alla mina vänner nu ansträngde sig för att skaffa babies var det kanske inte långsökt att tänka, men jag saknade bildmaterial för framtiden. för att minnas mitt arbete hade jag kopierat mina anteckningar DET ÄR NÅGOT MED FORMEN, DET ÄR EN ESSÄ? DET ÄR OLIKA FORMER, ATT ARBETA MED OLIKA FORMER, DIKTEN, ESSÄN, DET ÄR NÅGOT MED TONEN, ARBETA MED RUBRIKER? NUMRERINGAR? KONVERSATIONEN, DATUMET ……… försökte ett sökande. skrev: jag är disciplin och begär. jag är en lögn, jag söker endast utreda. jag söker. jag hade levt på särskild sjukersättning men efter ett jobberbjudande hade jag gett tillbaka allt till staten jag hade sagt: jag är Antigone jag är dotter till mannen med söner som dödar varandra begraver kan följa ett följa ett spår jag spår i en grotta kan du kalla mig orakel, jag hade jobbat två månader med vikariatet på en teater och nu försökte jag attenda diverse kurser som skulle ge peppen. när jag tillfrågades visste jag aldrig svaren. den senaste texten hade inte blivit något. inte den innan dess heller. jag affirmerade: Välvilja&Romantik. katten la tassarna över böckerna, lika så Gott

ANTECKNAR:

JAG HADE VELAT LÄSA MER KANSKE MEN JAG ORKADE INTE HA BOKEN KVAR LÄNGRE

DET ÄR NÅGOT MED ÅTERVÄNDANDET, VAD SKULLE JAG I MIN TEXT GÖRA MED FAMILJEN

Som barn förstår de allt, en vit linje över ländryggen KURSIV

Att skriva om att skriva om HÄSTEN


Vad man fick och vad man glömde. Dom har byggt ett dockhus. I dockhuset finns kök och bokhyllor. Det är den ondskefulla tvillingen som byggt. Dom filmar dockorna som rör sig. För att hämnas. För att skapa känslan av att tro att man drabbats av en paranoid psykos och därför tror att ens döda föräldrar försöker gaslighta en. Om hästens ögon. Om ångande potatis.

En känsla för väder.

En kyrkklockas dån.

Smörjer hovarna. Oljad vårdnad.

Jag minns inte.

HÅLLA HÄSTENS MUN ÖPPEN HÄSTHUVUDET ABNORMT STORT TÄNDERNA DEN LILLA SKRÄCKEN HÄSTEN OCH HÄSTEN I KONSTEN BILDEN AV HÄSTEN

Den avslöjande vänligheten. Generationernas privilegium. Ut ur landsbygden berättad.

Vad skulle du göra här.

Hur underbart och osannolikt.

Efter katastrofen, i ett land där pilbåge får användas som vapen, plocka upp rester efter Rättvisa.

ATT SKRIVA OM ATT FÖRESTÄLLA SIG, UPPREPA, ORDET ”FALLET” DESS BETYDELSER…


Under loppet av några veckor kommer allt att bli mycket sjukt.

En liten plastkam i fönstret.

Allt det här.

Skulle vara död.


Utropet : Yes.

Hovarnas hårda.

Knutar runt knutar.

Ställer sig vid grinden och väntar.

VAD GÖRA MED SJUKDOM, VAD FÖR SLAGS SJUKDOM…